FRAMTIDEN

Kanske man ska slänga alla drömmar om att jobba inom medicin och kriminologi åt skogen och gå all out hemmafru? Känns lite så just nu när all motivation sakta bleknar av att man ännu inte hört något från skolan.. Blir inte bättre av att jag tillägnat hela dagen åt att laga mat och städa och det värsta av allt, jag har gillat det!
 
Okej, jag kanske inte ska låta en dag få avgöra hela min framtid, för är det en sak jag vet att jag aldrig kommer bli så är det hemmafru. Det är bara inte jag. Jag älskar att studera, arbeta och att känna att det jag gör faktiskt har betydelse för fler än bara mig och min familj. Mår aldrig så dåligt som när jag inte har något produktivt att göra och det kommer nog aldrig förändras. Kommer bli en sån person som spenderar mer tid på jobbet än hemma och det gör mig ingenting, tvärtemot så vill jag kunna säga att jag älskar det jag gör på dagarn och att jag jobbar med mitt drömyrke. Vem skulle inte vilja säga det och mena det?
 
När jag ändå är inne på det här med framtidsplaner så kan jag ju passa på att skriva upp de mål jag har i tankarna just nu (dels för min egen skull och dels för om det råkar vara någon som är intresserad):
 
> Ta körkortet

> Läsa klart undersköterskeutbildningen

> Ansöka till kriminologiprogrammet/enstaka kurser, troligtvis i Sundsvall

> Studera/praktisera utomlands
 
 
Camilla Blomberg
2013-12-18 @ 12:13:54
URL: http://krigszonen.se/

Hej, du har kikat på min blogg tidigare så nu tänkte jag kika lite på din. Och fastnade här. Känner igen mig i din text. Det finns så mycket man vill göra, så många drömmer. Men hur sjutton ska man välja? eller hinna med allt.
Jag visste att du var intresserad av kriminologi eftersom du skrev det på min blogg. Men jag visste inte att du var/ska bli undersköterska. Jag är färdigutbildad USK! :) Jag vill också jobba både inom kriminologi och medicin, typ forskare. Men känns som om livet inte riktigt kommer räcka till. hihi

Svar: Samma här! När jag var yngre ville jag jobba inom medicin, (drömmen var väl att kunna bli kirurg), men sen blev jag mer och mer intresserad av brott och psykologi så valet av utbildning blev lite svårare att ta. Bestämde mig ändå för att läsa vård och omsorg på gymnasiet för att se hur pass hemma jag kände mig med det och då insåg jag att det jag dras mest till är nog psykologi/psykiatri. Just nu känns ändå kriminolog som ett yrke för mig och kommer troligtvis att läsa vidare inom det på universitetet sen. Livet känns alldeles för kort när man tänker på allt man vill göra men jag tror att bara man håller sig målmedveten så kan allt gå! :)
epiicnoob.blogg.se




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0