VUXEN?
Vart är samhället påväg?
Överallt ser jag barn som tror sig vara vuxna, och skulle man försöka få ner dem på jorden så får man höra att man är cp.
Kan väl börja med att förklara att ”cp” är en förkortning på Cerebral Pares och betyder att en eller flera muskler i kroppen inte fungerar som de ska vilket resulterar i att man får vissa rörelsesvårigheter.
Så för det första... nej, jag är inte cp.
För det andra, även om jag hade cerebral pares så förstår jag inte varför det skulle ha något med min ursprungliga poäng att göra…
För det tredje förstår jag inte hur man kan förvänta sig att folk ska ge en respekt när man använder något sådant som skällsord. Samma sak med folk som använder sig av ordet bög som en förolämpning. Förstår inte heller hur någon kan ta åt sig då detta bara tyder på att man har en viss sexualitet.
Hur som helst
Vad gäller barn som vill spela "vuxen" vill jag bara säga, sluta. Visst är det bra om man vill laga mat, städa eller ta andra ansvar i hushållet, men det betyder inte att man kan fatta vuxna beslut bara för att man själv känner sig mogen nog att göra det.
Minns väl själv när jag var i unga tonåren och tyckte det var sinnessjukt hur folk kunde ge mig komplimanger över hur mogen jag var för min ålder men samtidigt inte kunde se hur pass vuxen och redo för att fatta egna beslut jag var.
Idag vet jag att jag var långt ifrån vuxen då, det är nämligen ingen i den åldern. Hur mycket "vuxna" problem du än har varit med om så är du fortfarande ett barn när det kommer till att fatta beslut. De delar av hjärnan som hjälper oss att stoppa olämpliga och impulsiva handlingar är inte färdigutvecklad förrän man fyllt 25 och man kan därför inte räknas som riktigt mogen förrän den processen är färdig.
Så snälla...
Sluta inbilla er att ni är vuxna genom att röka, supa, knulla och kalla folk saker som cp, bög eller hora, njut istället av att bli kallad barn för snart är det över och livet kommer bara bestå utav arbete, möten, planering och stress.. och allt det där man gick och längtade efter att få göra är plötsligt inte lika spännande när det inte är så förbjudet längre.
Jag önskar många gånger att jag fortfarande bara kunde få vara ett barn.

Skulle gärna vilja ha lite exempel på vad du menar med vuxna beslut? Om man tar till exempel ett barn på fjorton år som bor och lever under svåra förhållanden. Det är fattigt och de har knappt råd att överleva dagen. Hon har ända sedan hon var 9 år gammal fått gå själv till affären och handla mat för veckan som ligger tre kilometer från huset. Hon får själv mata sin svårt sjuka mor och ta hand om allt som hör till, hon betalar räkningar och har i stort sätt en vuxens persons roll, ett sådant barn kan jag tycka är ganska så mogen ändå, och vet hur man tar ''vuxna'' beslut, vet ju dock inte vad du tänker på för vuxna beslut och vad du menar att hjärnan inte klarar av vid en viss ålder. Du kanske läst om denna så kallade fakta nånstans, men det kan nog se annorlunda ut beroende på hur man lever och vuxit upp.